Sewing buttons / Sy knappar

This video will be uppdated some day. But for now this will have to do. Sorry for only speaking Swedish, but I think that the images speaks for itself.
I maked this video with my phone tucked under my chin and taped to a measuringtape. So I know that the image isn’t centered and well… not that good either.
But I hope that you will get some help from it if you want to make buttons 🙂

—————————————————————————————

Den här videon kommer att uppdateras någon dag. Men den får duga så länge.
Jag låter lite tillknäppt (pun intended 😉 ) och videon är inte centrerad. Det beror på att jag har klämt fast telefonen under hakan när jag filmade och stöttat den med ett måttband som sitter fasttejpat på telefonen 😉
Slit den med hälsan så länge i alla fall.

Sleeves – theoretical / Ärmar – teoretiskt

This is a simple picture that I made to try to adress the differences between a straight square and triangle-based kirtle (straight pieces with gussets). And a kirtle with a set in sleeve with a S curve.

To describe the picture…
1/ The top part is the simple straight pieces with gussets. This is praktically speaking the base for all kirtles.

2/ The middle drawing is to describe the difference between the S-sleeve and a straight one and the difference between the armhole.
The red dotted lines is the difference.

3/ The lowest drawing + the green line in the middle one is where the S-sleeeve must have the exact same shape to fit properly.

———————————————————————

Den här enkla bilden gjorde jag för att förklara skillnaden mellan en vanlig rak isättning av ärm och en S-ärm.

1/ Det översta är raka stycken och kilar-principen, du behöver inte sy särken (linneunderkläderna) på något annat sätt än så här.  Det här är i princip grundkonstruktionen för alla överdelar. Man kan utgå ifrån detta när man ska bygga en annan typ av mönster.

2/ Den mittersta ska illustrera skillnaden mellan S-ärm med format ärmhål (alla röda streckade delar är ändringar)

3/ Den nedersta bilden, samt den gröna markeringen på både den och mellersta bilden ska visa vilka delar på ärm och ärmhål som måste ha precis samma form.

Learning by doing / Att lära sig praktiskt

During Medieval week / Medeltidsveckan in Visby (Gotland – Sweden) I will give a free course in how to sew a simple medieval tunic or dress.
The participants will learn by measuring and cutting out tunics that matches their measurements and then help sewing them.
The clothes will then be given to the volounteers closet to be used at the next event.

You can sign up for the event by going to ”courses/ kurser” and follow the instructions 🙂

————————————————————————-

Under Medeltidsveckan på Gotland kommer jag att hålla en gratis kurs i hur man syr enklare kjortlar.
Deltagarna får lära sig genom att mäta och klippa ut delarna enligt sina mått (troligtvis mäter man en i sin sy-grupp och använder denne som modell sedan) samt att sy ihop delarna till ett funktionellt plagg.
Kläderna kommer sedan Medeltidsveckans volontärer till nytta på nästa event.

Du kan anmäla dig genom att gå till ”courses/ kurser” och följa instruktionerna där 🙂

Only in Swedish – Bara på Svenska, kursinformation

Nu är det snart dags för kurs i att sy läderskor. Kursen håller vi i Stockholm.
Vilka är då vi?
Det är ju bara en person presenterad här på sidan.
Min partner in crime när det gäller skokurserna heter Karin och är barnmorska till yrket. Vi håller dessa kurser för att vi vill ära vår sko-mästers minne, och föra hans kunskapsarv vidare.
Detta blir vår fjärde kurs.  Och den första på bortaplan 🙂

Ni som har anmält er till kursen ska få lite information här.
Fredag – vi träffas i lokalen kl 19:00 och ger lite information om vad som kommer att hända under helgen, ni kommer också få mäta ut storlekar, välja modell och kika på läder till skorna.
Om vi hinner så kommer vi börja gå igenom bas-stygnen genom att ni får sy ett par fingertutor som kommer skydda era fingrar när ni drar åt stygnen längre fram.
Lördag – Vi börjar 09:30 med en snabbgenomgång så att alla är med på banan. Om vi inte han göra fingertutorna dagen innan så gör vi dom nu.
Sedan är det dags att skära till läder och börja sy.
Vi kommer se till att det finns någon form av fikabröd, men har man allergier och liknande så kan det vara bra att ta med eget för säkerhets skull.
Alla ordnar lunch på egen hand. Det finns micro, men ingen ugn. Det finns restauranger och caféer i närheten också om man hellre går ifrån lite.
Vi kör på så länge vi orkar, och om vi känner att vi vill avsluta tidigt men inte hunnit så långt som vi borde så kan man ta med ”hemläxa”
Söndag – Vi startar även i dag 09:30.  Alla ska nu ha en sko som är klar för vändning om ni inte vänt en sko redan på lördag kväll.
Vi vänder skorna och fortsätter med de avslutande delarna (dekorativa kanter och snörning bland annat).
Vi kommer avsluta på eftermiddagen då vi har lång väg hem.
Men är det någon som inte hinner klart så löser vi fortsatta instruktioner på något sätt 🙂 

Historically correct – Only in English

WHY AUTHENTICITY MATTERS: A LETTER TO REENACTORS & EVENT ORGANIZERS

WHY AUTHENTICITY MATTERS: A LETTER TO REENACTORS & EVENT ORGANIZERS

Various ‘historical festivals’ are spreading across Europe like wildfire. They seem to be spreading from the north to the south with the medieval festival/market/experience being the most common culprit in Central Europe. While some of these events have standing traditions, a lot of them sprung up in the last few years.

I have attended one of these events last summer, just before I left Slovenia behind. Until that point, I have largely abstained from partaking in reenactment in that part of the continent, because I was aware that the standards were certainly underdeveloped, but this time I somehow got talked into it. The event was promoted as a most ‘authentic medieval camp’, filled with knights, representing Slovenia in the mid-15th century. The organizers were also proudly promoting their ‘authentic medieval market’, where one could observe historical craft in action. Generally, the word ‘authentic’ was thrown around a lot. But how did it look in practice?

It was a sunny Saturday morning and I found myself standing in a section of freshly cut cornfield, with the still standing corn stalks still visible on the edges of the perimeter, forming a fence around the camp area. I walked through something meant to resemble a palisade gate, quickly banged together from some planks. I already heard the blaring sound system of an open-air stage set up one the other side of the camp. On one side of the camp by the cornstalks, there was a clearly visible line of portable toilets. The reenactors gathered around the various tents represented grades form people wearing flip-flops, to some actually trying to look medieval. Where allegiance to some time period could be determined, this spanned at least 500 years of Medieval history, with people dressed up as Vikings and early crusaders on one end and veering into the renaissance on the other. The so called historical market was, with the exception of an armourer, mostly occupied by sellers of tourist souvenirs, local arts & crafts, and just plain garbage. On the other end of the camp was a fenced-off area, prepared for a mock battle and riding games, a prominent feature of which was some kind of agricultural vehicle, disguised as some kind cart, which at best evoked an aesthetic half-way between the Wild West and Mad Max. As part of the entertainment, the organizers had a bunch of guys parading around dressed up as Franciscan monks while playing saxophones. To top it of, there was a guy ambulating around the premises – presumably a visitor – disguised as a the Witch-King of Angmar. A bad medieval event joining forces with a 3rd rate LARP. An entity far worse than the mere sum of its parts – a sight as painfully captivating as a train crash played in slow motion.

Level of Historic Authenticity: Abysmal

Level of Immersion into a Historic Setting: ZERO.

My Reaction as a Reenactor & Archaeologist: Daydreaming about carpet bombing the place with napalm.

The Visitors’ Experience: They seemed to be at least somewhat enjoying themselves. They were here to eat and drink while looking in marvel at a bunch of adults who like to play dress-up. It seemed that for them this was just another carnival.

Witch-King of Angmar
NOT a medieval knight. (Still image from the LOTR Trilogy)

In my introduction to living history, I have already urged my readership to pursue the highest level of quality and authenticity. But why do I so sternly insist on establishing and maintaining standards, when the visitors do not seem to care? Why should living history enthusiasts are about authenticity? Why should we bother?

Because we have the power to change the public opinion.

The public finds living history extremely fascinating, after all, this is why all of these events get organized. This makes living history a very powerful tool for the promotion of cultural heritage, and with great power there also comes responsibility. This power power turns actors in living history into something akin to museum workers.

Living Shame
Being a reenactor does carry with it some responsibilities.

Even if we care enough, why don’t our visitors share this fervour? The people do not actually know what is authentic, the average visitor has an interest in history, but does not devote time to the meticulous study of details such as clothing. Thus the visitor tends to believe everything that he sees to be authentic. In his mind, if you see something at a Roman/Viking/Medieval event, then it evidently must be Roman/Viking/Medieval. After all, these people were selected by an organizer, who promised the visitors an ‘authentic experience’. Therefore, the average visitor sees little reason to question what they see and does not differentiate between fact, fiction, or even blatant sloth and stupidity on the performer’s part.

So, if this lack of public criticism is caused by a lack of knowledge, why would anyone with at least a general interest in the past and heritage be uninformed in this age of public education, libraries and the internet?

1. Their preconceptions are already twisted by popular media. Just because there is a lot of easily available information out there, it does not mean that most of it is correct. The Horned Vikings of classic Hollywood, Vikings in Leather Biker gear, 16th century armour in a 9th century setting, invented clothing patterns which rely on modern elements, people in all kinds periods wearing huge leather bracers which do not seem to serve any function, etc., etc. We have decades of really misguided representations of the past to fight against, and big ‘historical productions’ are popular again, with a range of series and films coming out each year. The entertainment industry is in the business of selling entertainment, not providing education.

2. Even a lot of museum displays often offer questionable reconstructions, which show a very outdated state of knowledge about how the past looked like. Often these were put up with a very limited budget, by somebody who just barely knew what they were doing and wanted to simply slap something on a mannequin, in order to make the exhibition ‘more engaging’. Do not completely trust archaeologists in these fields, unless they have specialised in reconstructing costume. Just because they can go on for hours about jewellery typologies, that does not mean that they actually know how their object of study fits into the outfit as whole, or what is the whole meant to be. There is a certain correlation between a region or country having a well developed reenactment scene, and the amount of research being done on things such as ancient costume.

3. The public might not be primarily interested historical accuracy. Being entertained and being able to relate to what is presented is given priority. This a lesson which museology had to accept in trying to open up to a wider audience, and it applies to living history as well.

This presents some challenge to the participants, and especially to the organizers who should be enforcing these ideals. First, we have to do our homework to create an image of the past which is as accurate as possible. Secondly, we have to make this image entertaining by making it engaging and relatable. There might be various ways of achieving this, and we will have to keep innovating and refining our method. A bit less sitting around drinking, and more displaying craft in a didactic manner, and even offering engaging hands-on experiences to the participants might be a good start for many.

Historic Pottery Production
Less sitting around and more authentic (dirty) hands-on experiences leads to better engagement of visitors and participants. (Photo: Heidi Blix Madsen)

Also keep in mind that, if we as living history enthusiasts do not adhere to a strict ethos of authenticity, then we are actively lying to the audience, therefore making things even tougher for those who are actually trying to inform and educate the public.

If all the participants and visitors were well informed on historical fact, then authenticity would be less important – at least as far as the message is concerned. Since everybody would know what is what, history and fantasy could coexist in the same space in the name of good fun and creativity. Instead, we are give the task of educating the visitors at our evens. Therefore we should at least make the effort to educate them right.

But striving to creating an authentic, captivating, environment also has beneficial experiential aspect both for the visitor and the performer. It increases the level of immersion, the magic quality of theatre, present at the event. One should not underestimate the theatrical qualities of a historical market. An immersive environment allows the participants fall into character, thus increasing their enjoyment. Since the participant is immersed in the role, they do not need to ‘put up an act’ for the visitor, therefore presenting to the outsider a more gripping experience. Not only is the whole experience all of a sudden more believable it is also a lot more enjoyable to both parties involved. Are we not in this because we are deeply interested in the past and want to have fun with it?

In Summary – If you wish to engage in reenactment, uphold the highest standards of historical accuracy. Otherwise you are actively deceiving those who visiting these events, you ruining the fun for the other participants, and even potentially sabotaging your enjoyment. Striving towards authenticity might be more challenging if you are just starting, but it will pay off in large dividends further down the line. It will make you more knowledgeable, deepen your enjoyment of living history and open the gates to some amazing events in future.

Have some examples of best practice or some horror stories from events, which you have visited? Do write in the comments bellow.

* * * * * * * * * * * * * * * * * * *

So – just to be clear. This is not MY wrighting. It is Harald the Smith who wrote this. But I really agree // Marie @ Simply Medieval

Fabrics, fabrics and more fabrics / Tyger, tyger och mer tyger.

To choose the right fabric can be a bit like entering the djungle.
But if you break it down it makes more sense.

First – what material do you want?
Cotton, wool, flax, polyester, silk or any other material.

Second – do you want a knitted fabric like jersey or an interlock, rib or any other kind of knit.
Or do you want a woven fabric like a plain weave, a tweed or perhaps a diamond twill?

Third – How thick do you want it?
Here you have to remember that not everyone will measure equally.
Most wenders use weight as a measurement for thickness, the more a fabric weighs – the thicker it is. But…
Some measure one meter of the full width of the fabric and weighs that.
Others measure one meter x one meter (or one foot x one foot) and use that weight as a measurement. So the same fabric at two different venders can have a different weight.
You also have to remember that a fabric that is tighter will weigh more than a sparser made fabric even if it is made up of exactly the same threads.
So this is the bit that is the hardest to learn.
But as long as you have the two first down, you will have a much easier time choosing a fabric.

So… just because a fabric is for example, wool – it doesn’t mean that it is woven, and it doesn’t mean that it will be fulled and thick, it can be knitted and light.

Remember – always ask for samples if you order online.


Att välja tyg kan vara en hel djungel.
Men genom att dela upp det så kan det bli lite lättare.

Först – vilket material vill du ha?
Bomull, ull, polyester, lin eller något annat?

För det andra – vilket tillverkningssätt?
Stickat eller vävt?
Stickade tyger använder samlingsnamnet trikå. Där finns bland annat jersey, interlock, mudd, ribbstickat mm
När det gäller vävda tyger så har du ju exempelvis tuskaft, kypert, diamantkypert, panamaväv mm.

För det tredje – tjocklek.
De flesta återförsäljare anger tjockleken i vikt per enhet.
Alla mäter inte likadant dock, så samma tyg kan se ut att väga olika mycket hos olika återförsäljare. Några mäter i löpmeter, dvs 1 meter av tygets fulla bredd. Andra i kvadratmeter, några i kvadratfot. Så det gäller att vara uppmärksam på det.
Hur tätt tyget är påverkar också vikten. Ett glesvävt tyg kommer vara mycket lättare än ett tättvävt tyg även om det är samma tråd som används i båda fallen.

Så – bara för att ett tyg är i exempelvis ull, så betyder det inte att det måste vara vävt och valkat. Det kan lika gärna vara stickat och tunt.

Är du osäker och beställer på internet så be alltid om tygprover,

———————————————————-

Perhaps this can be to some use.  // Kanske det här kan vara till nytta.

Kulturnav – textile words

Embroided intarsia / Intarsiabroderi

Last weekend i attended a course by Historical textiles in Stockholm.
They finished an amazing project last year (read more about it here) and now they are offering their knowledge in what they learned during the process.

As a New Year’s resolution I promised myself to both attend and give courses this year, so this was a good start.
I really recommend and encourages you all to do the same. If you have any knowledge to give out – just do it. And if you don’t, take a course or several. You will not only learn a lot (yes you learn by teaching as well) but you will also grow as a person and make new friends and acquaintances 

This course was well prepared, and we got to learn a lot of history of these kind of work. And also se a lot of pictures of embroided intarsia coverlets and cushions that have survived through the years.

As a final treat, we got to look at the finished coverlets that started this whole thing.

I guess that I would have been able to figure the technique out for myself if I really wanted to. But I probably never would have started anything as it is outside my comfort zone. And I probably would have made several mistakes that I didn’t have to do now (some one else already have made those and learned from it and could teach me not to do the same).
And – most important. I never would have been able to get my hands on the guilded leather (real goldleaf).

I will just post a couple of pictures here. I rather see that you sign up for the course.
And yes… they can come to you if you want to   you just have to ask.

* * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Förra helgen gick jag en kurs i intarsiabroderi i Stockholm för Historical textiles.
Dom avslutade ett helt otroligt projekt förra året (läs mer här) och nu erbjuder dom kurser där dom för vidare vad dom lärt sig själva under processen.

Jag gav ett nyårslöfte i år, jag ska både gå fler kurser och även ge fler kurser så det här var en bra början.
Jag vill verkligen uppmuntra er att göra samma sak. Har ni något ni är duktiga på så erbjud er kunskap till andra, och är ni inte så duktiga så gå kurser för dom som är. Ni kommer inte bara att växa kunskapsmässigt (ja man lär sig saker på att lära ut också) utan även som människor. Ni kommer också att utöka er vänskapskrets.

Kursen var väl underbyggd och vi fick se många bra bilder på historiska fynd av liknande textilier, samt lära oss mer om deras historia.

Och som en sista liten guldklimp så fick vi även se dom återskapade guldskinnstäckena som startade det hela.

Jag skulle säkert ha kunnat klura ut tekniken själv, men jag skulle nog aldrig kommit mig för att göra det.
Dessutom slapp jag ju göra alla nybörjarmisstag själv, någon hade redan gjort dom och kunde berätta om det och visa hur man skulle göra istället.
Och – jag skulle ju inte kunnat få tag i gyllenlädret på egen hand (ja äkta guld applicerat på läder, ingen guldfärg här inte  )

Jag kommer bara posta några få bilder här för inspiration, jag ser hellre att ni går kursen faktiskt.
Och ja – dom kan komma till dig om inte du kan komma till dom, det är bara att fråga 

 

Starting with some Swedish fika and a test embroidery / Fika och provlapp.


Finished testsewing / Färdig med testet

 

 

 

 


The original / Originalet

 

 

The whole coverlet (the original) / Hela guldskinnstäcket (originalet)

The partial Herjolfsnes finding / Det icke kompletta Herjolfsnesfyndet.

I have had my eyes on this finding for quite a while now.  I have looked at many people recreating the Uvdal kirtle (Norway) and a fragment from Turku (Finland) that is similar when it comes to that those also is pleated. But I haven’t seen anyone try the Herjolfsnes nr 58.

I started as I often do, at Marc Carlssons page and turned to this page.
Then I put my fabric in the washing machine with a small amount of dye (enough to colour 500g of fabric dark brown, but i had 4 kg of fabric).  This was just to change the surface of the fabric and get it a little tint of colour as I knew that several of my friends had the same fabric in the same colour and I didn’t want us to look like we had a uniform on if we ended up next to eachother. 

After the fabric had dried, I brought my dressform down and started draping the fabric.
I ended up using the full with of the fabric for the front of the dress, and then i divided one full length of fabric in 2 so i got 1/2 with of fabric in each side.
Here I deviated from the finding and did one bigger gusset instead of 2 that was sewn togeather as I had a bit of a timecrunch and 2 long seams less to do was a good idea 

After pleating the front and sides to fit the dressform loosely I had to try to get the rest of the fabric to be enough for both arms, the back piece and the gusset in the back. To achieve this I had to make the sleeves in multiple pieces. So I looked at how the Herjolfsnes 63 had its sleeves constructed and pulled inspiration from that.
With a lot of puzzling in the computor I finally was ready to make the cut.
I ended up with about two or three pieces the size of a palm as scrap when I was finished with the entire dress.

Below you will find the pictures. I don’t yet have any picture of me wearing it, but when I get it I will update this with that picture.

Since I deviated from the finding and I learned that this fabric wasn’t optimal, I will try to do this kirtle again someday. But for now it is a fabolous winter kirtle 
* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Jag har haft ögonen på det här fyndet länge nu. Jag har sett flera som har rekonstruerat Uvdalskjorteln från Norge och fyndfragmenten från Åbo i Finland. Båda dessa har samma sorts plisseringar, men kjorteln från Herjolfsnes har jag inte sett återskapad än.

Jag började som vanligt på Marc Carlssons sida och gick direkt till denna bild.
Sen var det dags att förbereda tyget. Eftersom vi var flera som har köpt samma tyg och jag inte ville att det skulle se ut som om vi hade uniform om vi hamnade bredvid varandra så slängde jag in tyget i tvättmaskinen på 60 grader med lite färg. Färgen skulle ha färgat 500g mörkbrunt, men med dom 4 kilo tyg som jag hade i maskinen så visste jag att det bara skulle bli en svag färgskiftning. Precis vad jag var ute efter 

Efter att tyget hade torkat så plockade jag ner min provdocka och började drapera tyg.
Jag använde fullbredd på tyget till biten fram och delade en fullbreddsdel på två för sidorna.
Sidorna på bilden (fyndet) är egentligen delade, men jag valde att göra en större bit i varje sida eftersom jag hade lite tidspress och att slippa två långa sömmar kändes som en bra idé då 

Efter att jag hade plisserat framstycket och sidorna löst så var det dags att försöka få resten av tyget att räcka till ärmar, bakstycke och bakre kil.
Så här fick jag vända mig till fyndet av Herjolfsnes nr 63 och dess delade ärmar. Med inspiration därifrån kunde jag pussla runt med delarna i datorn och få ut det jag behövde.
Det blev ca 2-3 spillbitar över i storlek av en handflata när jag var klar med hela klänningen. Snacka om tygeffektivt 🙂

Här nedan hittar du bilderna från processen.
Jag har inga bilder på mig i den färdiga kjorteln än, men jag kommer uppdatera med det så snart jag får bilder 

Eftersom jag har avvikit från originalet så kommer jag göra en till version av denna längre fram. Men just nu är jag bara glad över att ha min härliga varma vinterkjortel klar 

* * * * * * * * * * * * * * * * * *

 

A kidneyshaped purse / En njurformad väska

Yesterday I remembered that I havent done any sew-alongs or tutorials for quite some time now. And the reason for creating this blog where to share how to make stuff.
So…
I hope that you will like this one.

From project start to blogpost finished where about 24 hours.
So I guess that you can make this purse in a weekend even without leatherexperience.

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

I går kom jag på att jag inte har gjort mågra sew-alongs eller instruktionsinlägg på länge och anledningen till att jag startade bloggen var ju för att hjälpa människor att göra sina egna saker.
Så…

Hoppas du gillar denna sew-along.
Från att jag började projektet till att jag postade denna blogpost så har det tagit ungefär 24 h och jag har inte sytt konstant 
Jag antar att du kan genomföra det här projektet på en helg om du inte är så van att sy i läder.

 

 

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

First – start with looking at the PDF-file Purses in Pieces that you can find just by googling it. If you like it – buy it. I really enjoy it 
When you have read it – you will understand this instrucktion better. And something I will not get in to, but just refer to that PDF.

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Börja med att googla efter Purses in Pieces och läs PDF:en. Om du gillar den så köp den. Jag tycker att det är värt det. 
När du har läst den så kommer du förstå instruktionerna här mycket bättre, och vissa saker kommer jag bara referera till PDF:en för.
* * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

 

I start by drawing some examples of how I want the purse to look.

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Jag börjar med att rita upp lite exempel på hur jag vill att väskan ska se ut.

 

Then I put two A4 papers with the short ends together and tape it together.
* * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Jag tejpar ihop två A4-papper med kortsidorna mot varandra.

 

To get the size of the bag I usually fold the long sheet of paper in three.
And then I take one bit of.

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

För att få rätt storlek på väskan så brukar jag vika det långa ihoptejpade pappret så det blir 3 delar.
Och sen tar jag bort en del.

 

This time I wanted it a tad bit bigger than the with of the paper so I put a litle bit on at the bottom sides..

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Den här gången kände jag att jag ville ha väskan en aningen bredare så jag skarvade på lite på sidorna.

 

Just to connect back to the beginning. This is the bag I chose and this is how i cut the folded paper. A shorter lid and a longer bottom – but the same shape.

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Bara för att återkoppla. Det här är väskan jag valde och det här är hur jag klippte till det vikta pappret. Ett kortare lock och längre bottendel – men samma form.

 

This is how I lay the mane part out on the leather. Here I also experimented with the shape of the hole between the straps. But I don’t have to cut it until the bag is finished so I have time to change my mind a lot of times.
Some good examples on different shapes is found in the PDF i refered to in the beginning.

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Så här lägger jag ut huvuddelen på lädret. Här hade jag också experimenterat med formen på hålet mellan hällorna på väskan. Men det behöver jag inte klippa till förrän väskan är ihopsydd så jag har tid att ändra mig flera gånger än.
Fler bra exempel på former finns i PDF:en som jag hänvisade till i början.

 

The three parts that you need for the purse.

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Dom tre delarna som behövs för väskan.

 

You will need two needles. But not cutting ones, blunt points. Beeswax, an awl and thread. This is pre-waxed linnen thread.

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Du behöver två nålar. Men inte skärande, dom ska vara runda. Bivax, syl och tråd. Denna tråd är förvaxad linnetråd.

 

Put the pieces face to face (or right sides together as you say with fabric).

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Lägg delarna med lädersidan mot varandra och köttsidan ut. (Eller rätsida mot rätsida som man skulle säga med tyg)

 

I usually pin the parts together with clothespins, but if you have better (smaller and tighter grip) use them.
Thread both needles on the same thread an make a hole trough both pieces with the awl.
* * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Jag brukar hålla ihop delarna med klädnypor men om du har bättre (mindre och hårdare grepp) så använd dom.
Trä båda nålarna på samma tråd och gör ett hål genom båda läderbitarna med sylen.

 

Pass one needle trough the hole, match it up so you have the same amount of thread on both sides.
Make another hole with the awl and put both needles trough the hole, one from each side. Do not cross over the side of the leather. It should resemble a straight machine stitch after a couple of stitches.
Pull troug – repeat.
If you need to take another piece of thread after a while, just stop sewing. Thread the needles again but start about 2-3 stitches back from where you ended, using the old wholes.

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

För en nål genom hålet, se till att du har lika mycket tråd på båda sidor.
Syla upp ett nytt hål och stick igenom båda nålarna. En från varje håll. Korsa inte kanten på lädret med tråden. Det ska se ut som en raksöm på maskin när du har kommit en bit.
Dra igenom trådarna – upprepa.
Om du behöver ta ny tråd så sluta bara sy. Trä en ny bit tråd men börja 2-3 stygn från där du slutade och använd dom redan sylade hålen.

 

Turn the bag.
* * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Vänd väskan.

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

This is a bit more advanced, but if you want you can do this on the lid (look at the PDF).

I cut the center out of the innerpart for the lid and replace with linnen.
Just put linnen all over the inside of the part. Stitch it on around the cut-out with the same kind of stitch you use to sew the bag together with.
Let the linnen hang over the sides for now.

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Det här är överkurs, men om du vill så kan du göra så här med locket (kolla PDF:en)

Jag har klippt ut mittdelen på lockets insida och ersatt med linne.
Lägg helt enkelt linnet över hela den delen, sy runt den utklippta delen med samma stygn som du använder för att sy ihop väskan med.
Låt linnet hänga över sidorna än så länge.

 

After turning the purse you are going to latch the pouch together.
The historically correct thing to do is by making slits all the way trough the four layers that we have in this purse and then take a leather strap and join the layers together as they show in the PDF.
As they have so good pictures I descide to not try to show it as I usually cheat and just stitch it together 
This time I tried to make it right though…
* * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Efter att du har vänt väskan så ska du fästa ihop alla delar och skapa själva väskformen.
Det historiskt korrekta sättet att göra detta på är att använda en laskrem. Dom visar väldigt bra i PDF:en hur man gör så jag kommer inte visa det eftersom jag oftast brukar fuska och bara sy ihop delarna med nål och tråd 
Den här gången försökte jag göra det korrekt dock…

 

Make a slit after lacing/ stitching the bag together, so you can put stuff in your bag.
I probably will make a slit at the inside of the lid as well so you can put something small there, but I will wait and se what the person that will get this purse wants 

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Gör en smal öppning efter att ha laskat / sytt ihop väskan så att du kan använda den.
Jag kommer troligtvis göra en öppning i locket också på insidan, så att den som får väskan kan stoppa saker där med, men jag ska först höra hur denne vill göra 

 

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * *
* * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

An older yet more advanced purse, style 2 from the left of my first drawing.
Just as inspiration

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

 

En äldre men mer avancerad väska, 2 bilden från vänster på min första teckning.
Bara för inspiration.

Brickstitch and crowdfunding / Likriktad plattsöm och crowdfunding

I started a project a while back, where I was inspired by the roof of Hospices de Beaune (in France) and wanted to translate it into a brickstitchpattern.

My thought right then was to make a piece that would be sewn on to a modern leather handbag that I also were going to make. But then I saw Thomas Neijmans crowdfundingproject and that some guy were donating a Visby plate of arms and I asked if there would be any intrest if I would make this embroidery into a drawstring pouch instead, and well… yes 

I decided to just donate the bag to Thomas and his whife Maria and let them take care of the auktion since I always underestimate what my stuff is worth. It is not in any way some kind of false modesty. I just believe that the stuff I make isn’t up to everyone elses standard. I don’t know why… I have always thought so.

Today Maria put the auktion up in a Facebook-group and I almost dropped my jaw at the startingprice.
I would never have dared to put that price up to start the bidding. I estemated that it would end about there…
Maria said that she didn’t want to start to high though 
… and people are bidding!
I can’t believe it… They like my pouch and I am so happy 

A big part of the material for the bag was given to me by an anonymus benefactor. So it felt really good to be able to pass this on, and knowing that it will do make an impact (however small) to benefit our hobby 

You can find the auktion here

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

För ett tag sedan startade jag ett projekt med inspiration av taken på det Franska Hospice de Beaune.
Det var tänkt att bli ett broderi som skulle sättas fast på en läderväska av modernt snitt som jag också skulle sy.

Sen såg jag att Thomas Neijman startade ett crowdfundingprojekt och blev inspirerad av att någon annan donerade en Visbyplata för utauktionering och tänkte att jag kanske kunde göra det här broderiet till en liten påsväska istället.

Jag frågade om det skulle vara av intresse och fick ett rungande Ja till svar 

Eftersom jag själv är väldigt dålig på att värdera mitt hantverk och alltid verkar undervärdera det så bestämde jag mig för att helt enkelt ge väskan till Thomas och hans fru Maria och låta dom sköta auktionen.
I dag fick jag höra att auktionen var igång… och utgångspriset var högre än vad jag trodde att slutbudet skulle landa på, men folk bjuder på den. Vilken känlsa 
Speciellt när Maria sa att hon började lite lågt med utgångspriset…

Det är inte falsk blygsamhet som får mig att undervärdera det jag gör. Jag vet att jag undervärderar det, men jag har den där lilla djävulen på axeln som sitter och säger att det jag gör inte är lika bra som alla andras, och därför kan jag inte begära lika mycket betalt som andra gör.

En stor del av materialet till det här projektet har jag fått av en anonym givare och därför känns det ännu bättre att få ge det vidare. 

Du hittar auktionen här

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Some pictures from the process of making the bag / Några bilder från tillverkningsprocessen.

A warning if someone wants to use this – I made some misstakes at the edges of the pattern. I forgot that it shouldn’t end there, it should repeat. So think about that.
Also, I just made this in paint so not all ”stitches” are the correct hight.
I will not recommend this for beginners, you need to be able to see the faults in the pattern to use it.

* * * * * * * * * * * * * * * * * * *

En varning om någon vill använda mönstret här – Jag gjorde en del misstag i kanterna på mönstret där jag glömde att det skulle upprepa sig. Så tänk på det.
Och eftersom jag gjorde detta manuellt i paint så har jag inte fått alla ”stygn” i korrekt längd.
Jag rekommenderar inte att du använder detta om du inte är van vid att brodera brickstitch eftersom du behöver kunna se felen i mönstret för att kunna undvika dom.